Frekvensernas dans av Arne Groth  

När man lyssnar till några lösryckta flöjttoner finns ingen rytm eller dans. Men tillsammans bildar de en känsla, en upplevelse, i samklang med den inre och yttre miljön. Då kan de enskilda tonerna upplevas som en smekning eller en spjutspets. Var därför försiktig med de stämningar du sprider i den mentala miljön.

Det har varit sed i slagrutesammanhang att betrakta de olika jordstrålningstyperna som enskilda, rena företeelser. Man är även överens om att de har en bestämd riktning, men som ibland kastar om enligt ett bestämt tidsmönster. Däremot har inte diskussionerna om linjernas olika frekvenser kommit igång. Man är visserligen på sina håll överens om att frekvenserna som manifesteras i koppartrådar av olika längder runt vänster handled, eller som en ring, hängande plant mot bröstet vid hjärtchakrat visar vilken jordstrålningstyp man har att göra med. I koppartråden svänger ett chakraflöde mellan trådändarna.

Förklaringen till detta har jag tidigare lagt fram både skriftligen och muntligt inom förbundet. Flödet har alltid samma hastighet varför den “ohörbara svängningstonen“ blir lägre ju längre tråden är och detta på ett regelmässigt sätt. Att metoden med koppararmbanden upplevs som avstörning endast av den som bär bandet diskuteras sällan, inte heller hur dessa ringar skall placeras på golvet för att ge allmän avstörning.

(Avstörningslängderna är 13, 7 cm tråd för Currylinjer, 19,7 cm för Hartmannlinjer, 28,4 cm för jordström.) Om en person läg-ger sig på rygg med ringen på hjärtchakrat sänds avstörningen även till dem som står runtomkring inom en radie på 5-7 meter. Ringen fungerar som både sändande och mottagande antenn bara då den är i vågrätt läge. Med ringen kan man alltså av-störa ett litet område, antingen genom att lägga den på en s.k. avstörningspunkt som hör till naturens nätverk av chakra-linjer, eller på en liggande människas hjärtchakra. Man labore-rar då med både jordstrålning och chakrastrålning. Dessa har det ge-mensamt att de kan identifieras med slagruta. De matematiska reglerna för deras respektive frekvensserier och deras geometri är däremot helt olika. Mer om detta i min lilla skrift
“Slagrutan avslöjar naturens matematiska hemligheter“


bild arne frekv danscopycopy

Om vi nu jämför frekvenserna hos jordstrålningen med toner och rytmer i musik så finner vi hur Curryfrekvensen, och högre, samt frekvenserna för Hartmann, vattenådror, jordströmmar och jordpulser kan jämföras med tonerna, eller med “ljusets alla nyanser“, i den känsla som ligger bakom musiken. Den lågfrekventa jordstrålningen motsvarar både i rytm och rytmernas längd musikens grundrytm. De ger utrymme för egna rörelser inom varje rytm. Ni kan väl se framför er en flicka som dansar till några ljusa flöjttoner. Hennes kropp vaggar i en långsam grundfrekvens, medan armar, huvud, ögon, händer och fingrar rör sig i något snabbare frekvenser så att dansens och musikens helhet ger uttryck för en helhet - en idé som på något sätt skall prägla den eller de som hamnat inom denna ljuva företeelses sfär (fält säger vi lite torrt). Med detta vill jag antyda hur den högfrekventa jordstrålningen bildar helheter med den lågfrekventa. Dessa helheter förmedlar intryck till växter, djur och människor av sorg, dysterhet eller ger krampaktiga rörelser eller kroppslig missbildningar och förvridna sinnen. Självklart förekommer motsatsen som ger glädje, lekande, mjuka rörelser, vackra kroppar och friska sinnen.
I naturen träffar vi på hur sådana onda och goda helheter bildar revir. Vissa områden tycks själva städa marken och gruppera växterna vackert så att de framhäver varandra. En knöl över ett Currykors och nedfallna, döda trädgrenar bildar ett konstverk tillsammans med en uråldrig tall som inte låter sig nedslås av Curry- eller Hartmannlinjer eller andra strålningar. Med sin starka livsvilja och sina positiva egenskaper deltar denna tall i de influenser som formar reviret till en positiv helhet.

Kära/e slagrutegångare, gå ut och upptäck allt detta!

Ni skall ytterligare tänka på:
1 Ett konstverk i naturen skapar inte sig själv på ett slumpartat sätt. Det ligger en idé, ett väsen med hög medvetandenivå bakom. I skog och berg är det så många komponenter som planmässigt måste lockas fram, vårdas och sammanföras för att det skall bli en, på alla nivåer, vacker och fungerande helhet.

2 Se efter hur de lågfrekventa linjerna utnyttjar de högfrekventa som en spaljé, ett slags skydd för dem som är mindre stabila. Se hur det i denna trädgård av idéer, formade som fält, aurorna kring enskilda växter, går samman i komplexa vävnader. De tröga materiella kropparna “faller in“ i detta mönster.

3 Stör av Curry- Hartmannlinjer och jordströmmar m.fl. högfrekventa strålningar och raska sedan på att med slagrutan studera de lågfrekventa formerna som nu under en begränsad tid ligger kvar. En sådan lågfrekvent linje, eller rest, känner man igen på att den blir mycket bredare när man undersöker den med slagruta och samtidigt har klockan på vänster handled i stället för på den högra (eller i höger ficka).
I mitt kompendium finns en pendeltabell som visar var på pendeltråden man nyper till den med tumnageln och pekfingret. När man pendlar med den rätta längden rör sig pendeln i en rytm som motsvarar en frekvens i tabellen. När du sneglar på pendeln, och samtidigt går slagruta, fungerar den som ett ljud med motsvarande frekvens.
Arbetar man två och två, kan den ena hålla i pendeln framför slagrutegångaren.
Om man gör det ensam använder man en enhandsslagruta och håller pendeln högt med den andra handen.
Steg för steg går man igenom pende lfrekvenserna tills man finner den som kraftigt försvagar slagruteutslaget över zonen.

4 Så småningom kommer ni att förstå hur de högfrekventa linjerna på ett positivt sätt samverkar med de lågfrekventa i ett begränsat område med ett mycket typiskt utseende. Utseendet på denna plats och vår egen reaktion inför den skvallrar om huruvida platsen är positiv eller negativ. Områden kan vara utformade som stora “ormar“ eller “drakar“ eller vara mindre iögonenfallande. Vissa områden är alltför kraftigt negativa för att man skall kunna leva där med förnuftet och, på sikt, hälsan i behåll. Det var väl närmast sådana platser som de gamla kineserna förbjöd medborgarna att bo på.
Enskilda människor, och grupper av människor, kan “så in“ sina positiva eller negativa idéer i de högfrekventa linjerna. På detta sätt kan det bildas små områden som antingen är positiva, men sorgligt nog, alltför ofta negativa och så stabila att de blir till be-svär för flera generationer av inflyttade människor. De s.k. ley-linjerna - ofta breda som motorvägar - är knippen av huvud-sakligen jordströmmar. De kan gå rakt fram över stora land-områden. Troligen är de anlagda av människor. Åtminstone har de fått sin särpräglade struktur av lågfrekventa linjer som förenar de kultplatser, och senare kyrkor, som mycket mer än slumpmässigt ligger efter dessa linjer. Linjerna utgör en positiv och andlig miljö. Under tider av skiftande andlighet längs linjer-na och under tider av förfall kan man mycket väl tänka sig att miljön på platserna utefter linjerna försämrades. I de mönster av radiella, ringformade och spiralformade jordströmmar som föreligger i de gamla gravhögarna uppträder kvinnliga och manliga (yin och yang) linjer parvis och i komplexa skärningsmönster. Slutligen har vi i de gamla kyrkorna en kraftig manlig korspunkt vid altaret och en motsvarande kvinnlig korspunkt vid Kristusbilden.

Arne Groth
Ekshärad oktober 1998